16 år senare

Jag sitter här som en invalid svensson. Blåmärken och sår över hela kroppen, det gör förbannat ont! varför? jo..


i onsdags den 23 skulle jag kolla på kent och håkan i helsingborg. Eftsrom jag va hemma själv var jag tvungen att låsa och fixa en massa så jag blev lite sen. Sprang sen ut till moppen och körde i väg. 7 minuter senare hade jag hunnut med att köra ett antal km, märka att mopeden inte gick att styra pga punka, snurrat runt på asfallten för att tillslut glida och skrapa upp hela min outfit + mitt knä och mina armar. aj.

Inget att förlora

Vi har ingenting att förlora Och jag vet att det lönar sig att kämpa Ingenting har vi att förlora Och jag vet att det lönar sig att vänta

Vi börjar om igen o tar de från ruta ett,
vad var det som slutade snett?
Det är så lätt att det blir keff om man är oförsiktig.
men jag tror på oss två och jag tror på riktigt.
Att det är viktigt att vi kämpar och håller fast.
fast jag vet att det är svårt ska vi stå vårt kast.

Schmidt.

Stopp

För mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig

Lev ditt liv, lev inte i mitt.
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen är så sjuk.

Fortfarande sjuk, och fortfarande hes. Daniel tyckte att jag lät som en gammal tant. Själv tycker jag att jag låter som the grudge, men det är sexigt. Men jag är på bättringsvägen och jag är besluten över att jag kommer bli frisk innan onsdag för då åker vi och kollar på håkan och kent. Och eftersom jag har betalat typ 600 riksdaler tänker jag inte sitta hemma och uggla och låta pengarna rinna ut i sanden. Jag ska banne mig dit, så därför kommer jag vara frisk på onsdag varken sig min kropp vill det eller inte.

! Förbannad!

Jag och claudia har varit vänner en lång lång tid! Och jag tycker om henne och vi umgås ofta! Och jag tänker inte byta ut henne! Absolut inte! Varför skulle jag!? Så shut the fuck up!!

Time after Time

jag är sjuk. Och när jag blir sjuk tycker jag alltid förbannat synd om mig själv. Bara för att jag inte har så mycket annat att göra. Och så tänker jag alltid alldeles för mycket. Blir lite desperat och besatt av vissa saker. Och jag hatar det. jag är en sucker för bekräftelse, always has been, always will. Och jag vet att jag kanske har för höga krav på människor, men killar i almänhet borde inse att alla tjer vill ha bekräftelse. All the time, några av dom kanske inte vågar erkänna det eller har dom bara inte förstått den än. Men så är det. och nu vill jag sluta vara sjuk, jag hatar det.


just nu skäms jag lite över mig själv. jag var tvungen att googla ändå/endå för att veta hur det stavades. Jag har aldrig varit bra på att stava. Men det blir bättre och bättre, men vissa saker lär jag mig aldrig. tex ord som ändå och när man ska använda sig av ända eller enda, hur man än skriver så ser det ju fel ut. face it, jag kommer aldrig bli en gud på stavning. Jag kan lika gärna ge upp :) End.


I don't know if I've ever been good enough I'm a little bit rusty, and I think my head is caving in And I don't know if I've ever been really loved By hand that's touched me, well I feel like something's gonna give

Take you down

jag har många gånger undrat om man rent av kan bli förälskad i en sak.? Och veckan innan midsommar fick jag äntligen min svar. På carlings hittade jag VÄRLDENS finaste jacka, dock fanns den bara kvar i xs men jag krängde på mig den ändå, och jag blev nog kär på momangen. Kärlek vid första ögonkasten kan man säga. Trots att den satt lite tight och att jag har lite problem med att knäppa den. (Enligt daniel schölin är den för liten och john tycke att jag blir jätte smal i den. pågrund av att den är för liten då!) Men den är inte för liten, den är bara lite mindre än mina andra kläder. Den va ju sååå fin och så föll jag för grupp trycket. "Köp den, köp den, ååh vad fin. hade jag inte redan haft en skinnjacka hade jag velat ha den" Blablabla. Så jag köpte den, och jag kan inte säga att jag ångrar det, för var enda gång jag tar på mig den känner jag mig.. Bra på något vis :) och eftersom jag har intalat mig själv att den inte är för liten, så är den inte det. Punkt.



Jag är född i en liten by
det var länge sedan jag bodde där
men det är där jag kommer ifrån.

Jag är livrädd för att leva, men dödsrädd för att dö

jag får inte ut något av att känna dig länge och ärligt talat önskar jag att jag brydde mig. Och det gör jag kanske egentligen, men just nu är det nog ingen mening att vi löser något.


Claudia säger:
daniel är ju rätt hög.

Hahahahaha! Du är min bästa!

Där går mitt hjärta

skjut ingen imorgon, imorgon
du kan skjuta idag
kyss ingen imorgon
du kan kyssa idag,
du kan kyssa idag.

Nu ska jag snart dra i väg på sommarens första "frivilliga" fotbollsträning. Ganska roligt ändå, känner att jag kan behöve ett träningpass nu. Denna veckan har börjat på ett minst sagt oroväckande sett. Jag får okontrollerade klimaterie svettningar lite då och då, sen fryser jag direkt efter. Jag hoppas verkligen att detta avtar inom kort varsel, förhoppningsvis. ! Nu ska jag kila, förhoppningvis träffar jag claudia som säger me´ns istället för medans.

För många Förhoppningsvis. Aja.

Herrå.

Chans

Du och jag är inget vidare bra
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig?

Jag tror, att folk som är övertygade om att lyckas lyckas oftare än de som är pessimistiska och intalar sig själv att saken i sig aldrig kommer att funka. Visst saker kanske inte funkar helt felfritt, men om man känner att det finns något där borde man väl ändå sattsa. Eller? Ni är pessimistiska, ni tror, ni tycker, ni pratar. Pratar om saker som ni egentligen inte förstår er på. Men ni tror och tycker att ni förstår er på dom, därför är det okej att prata om. Att frsöka förklara för mig att "det är såhär det kommer bli, jag vet, lita på mig, va va det jag sa."
Jag vet, jag tror, jag tycker, jag är lika pessimsitsik som dom andra. men något inom mig lyser ändå av en optismist Och jag vet inte hur det kommer bli, men jag kan tänka och tro i bland. Tro att allt ändå kommer att bli förbannat bra.

Du och jag för att nån var full
Du och jag för våran skull
Du och jag för stämningen,
för den mjuka bedårande skymningen,
för isen som äntligen spruckit loss,
och du och jag för oss.

Your Call

Waiting for your call, I'm sick, call I'm angry Call I'm desperate for your voice

Jag vet att du har brister, men alla har dom. Inte exakt samma, men ändå så pass lika att man kan lägga alla i samma fil. I filen Brister. För vem har inte dom? Ingen kan vara perfekt, inte du och inte jag. Jag vet, jag vet.


Cause, you could be anywhere you wanna
But you decided to be here with me
No coincidence it was meant to be

Hola amigos

Ibland funderar jag på varför jag har den här bloggen. Och ofta skriver jag inlägg som jag senare raderar för att jag på något sätt ångarar allt jag skrev. Egentligen är det kanske skönt, att skriva av sig med inte blotta sig toltalt. :) Men idag är det dags. Sitter hemma hos claudia. Har spenderat min dag i bökhult. Det va ganska trevligt tycker jag allt. det var en massa folk där iaf. :) Clutten är i duschen och jag har typ inget att göra så jag sitter här en stund. Vi ska vidare till fotbollsplanen sen, A-lags match. Fick min och theas nyckel av anna-carin i dag.Så snart flyttar vi in i det lilla rummet. Kanske inte va något direkt blottande eller poetiskt. men det dög för i dag. Tjoflöjt.