Time after Time

jag är sjuk. Och när jag blir sjuk tycker jag alltid förbannat synd om mig själv. Bara för att jag inte har så mycket annat att göra. Och så tänker jag alltid alldeles för mycket. Blir lite desperat och besatt av vissa saker. Och jag hatar det. jag är en sucker för bekräftelse, always has been, always will. Och jag vet att jag kanske har för höga krav på människor, men killar i almänhet borde inse att alla tjer vill ha bekräftelse. All the time, några av dom kanske inte vågar erkänna det eller har dom bara inte förstått den än. Men så är det. och nu vill jag sluta vara sjuk, jag hatar det.


just nu skäms jag lite över mig själv. jag var tvungen att googla ändå/endå för att veta hur det stavades. Jag har aldrig varit bra på att stava. Men det blir bättre och bättre, men vissa saker lär jag mig aldrig. tex ord som ändå och när man ska använda sig av ända eller enda, hur man än skriver så ser det ju fel ut. face it, jag kommer aldrig bli en gud på stavning. Jag kan lika gärna ge upp :) End.


I don't know if I've ever been good enough I'm a little bit rusty, and I think my head is caving in And I don't know if I've ever been really loved By hand that's touched me, well I feel like something's gonna give