Du och jag är inget vidare bra
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig?
Jag tror, att folk som är övertygade om att lyckas lyckas oftare än de som är pessimistiska och intalar sig själv att saken i sig aldrig kommer att funka. Visst saker kanske inte funkar helt felfritt, men om man känner att det finns något där borde man väl ändå sattsa. Eller? Ni är pessimistiska, ni tror, ni tycker, ni pratar. Pratar om saker som ni egentligen inte förstår er på. Men ni tror och tycker att ni förstår er på dom, därför är det okej att prata om. Att frsöka förklara för mig att "det är såhär det kommer bli, jag vet, lita på mig, va va det jag sa."
Jag vet, jag tror, jag tycker, jag är lika pessimsitsik som dom andra. men något inom mig lyser ändå av en optismist Och jag vet inte hur det kommer bli, men jag kan tänka och tro i bland. Tro att allt ändå kommer att bli förbannat bra.
Du och jag för att nån var full
Du och jag för våran skull
Du och jag för stämningen,
för den mjuka bedårande skymningen,
för isen som äntligen spruckit loss,
och du och jag för oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar